MöRS-ungdomarnas TEMA Säkerhet på sportlovet

På förmiddagen den 26/2 samlades drygt tjugo yngre och äldre ungdomar på Fors för att under dagen få lära sig om säkerhet på ett annorlunda sätt. Efter en inledande samling inledde vi ändå lite traditionellt med ämnet ”säker hästhantering” – Charlotte och vår försökskanin Glettingur berättade med lite inpass från Emil och Malin A om hur man på ett säkert sätt hämtar och lämnar en häst i boxen och i hagen, och hur man hanterar hästen i stallgången. I fokus låg den gemensamma uppmärksamheten mellan människa och häst – hur man som människa kan läsa hästens kroppsspråk och hur hästen hela tiden, å sin sida, läser oss.

Charlotte och Glettingur har precis visat hur man på ett korrekt sätt släpper hästen i hagen.

Sedan var det dags att fundera på hur man ska agera när olyckan redan varit framme. Malin G inledde med att behandla hur man hanterar olyckor i stallet: när man blivit trampad, sparkad eller biten, men konstaterade också att de vanligaste stallskadorna beror på ren lathet: att man inte ”orkat” ta ett grimskaft utan istället lett hästen i bara grimman med fingrarna genom en av grimmans ringar. Rycker hästen då till, är risken överhängande att fingret rycks ur led.

När det gäller att rida ut påpekade Malin G vikten av att berätta för någon VAR man ska. Skulle en olycka hända och hästen komma hem ensam, så vet de i stallet i sådana fall genast ungefär var man ska leta. Naturligtvis kan det även vara bra att ha med sig sin mobiltelefon, där man bör ha lagt in stallets telefonnummer i telefonboken.

Malin G målade så upp ett scenario med ett gäng ryttare som ridit ut tillsammans, varpå hästarna stuckit och tre personer ramlat av. En hade slagit huvudet i en sten, en låg med benet i en konstig vinkel och en verkade inte skadad med låg kvar på marken och tjatade och pratade om de mest oväsentliga saker. Vad gör man då?

Malin G berättade hur man ska agera då olyckan är framme - här lever hon sig in i hur det är att ha huvudvärk!

Nummer ett, säger Malin G, är att se till att det inte händer något mer. Alla ryttare bör stanna och sitta av sina hästar. Om de hästar som kommit lösa sticker så får de springa, antagligen ger de sig av hemåt eller så kommer de tillbaks. Stannar de istället så fångas de in och så får några personer hålla fler hästar. Det ställe man stannat och suttit av på bör inte i sig vara farligt, som en trafikerad väg eller liknande. I så fall får man först hitta ett lämpligt ställe att göra av alla som inte skadats.

Sedan får man ställa sig frågan vem som är mest skadad. Personen som ligger och pratar och tjatar om än det ena, än det andra är den som gör mest väsen av sig, men är ”bara” chockad. Det är bra om någon kan prata med denne, men i övrigt behöver man inte vidta några åtgärder. Den person som ligger med benet i en konstig vinkel kan ha brutit benet. Vad man kan göra för att underlätta situationen lite för denne är att stödja upp benet med något, som en kvist eller ett spö. Flyttar man benet ska detta ske varsamt, och i kontakt med personen. Och slutligen: den som slagit i huvudet. Det är denna person man bör ha mest koll på! I det tänkta scenariot börjar personen bli dåsig. Ta INTE av hjälmen. Flytta INTE personen. I det här läget ska man ringa efter ambulans – 112. Det man KAN göra, för alla personer, är att försöka undvika att de blir nedkylda genom att lägga jackor, filtar och andra varma saker på/runt/under dem. Kylan kommer mestadels underifrån, men i så pass allvarliga fall som för den person som slagit i huvudet får man nöja sig med att värma så gott det går, och inte lyfta denne för att stoppa in någon filt eller liknande.

Vad säger man då när man ringt 112? Man får alltid vägledning av personen man pratar med, men var beredd på att svara på frågorna:
- Vem är du som ringer?
- Vad har hänt?
- Hur många är skadade?
- Var befinner ni er?

Lägg ALDRIG på luren, utan följ de anvisningar du får! Har man flera mobiltelefoner med sig kan det också vara läge att ringa till stallet och berätta vad som har hänt.

Vi lämnade sedan detta tänka scenario för ytterligare några tips. Vi fick träna på framstupa sidoläge och visades Heimlichmanövern – även om dessa inte behöver användas alltför ofta i stallmiljö, så kan det ändå vara bra att kunna. Avslutningsvis diskuterade vi hur man vet hur allvarlig en avramling är när det inte är så uppenbart som i vårt tänkta scenario: tecken på att det inte gått så bra kan vara att personen blir blek, får en blåaktig ton på läpparna, är uppenbart spänd vilket till exempel visar sig i att denne gnisslar tänder, eller att personen får en blåaktig ton på naglarna. Inträffar detta, sitt inte upp igen och flytta inte personen. Ring efter hjälp, om inte 112 så i alla fall till någon i stallet som kan komma med bil.

Efter en stärkande lunch så var det sedan dags för falltekniksträning i ridhuset. Man brukar ju säga att man måste ramla av hundra gånger för att bli en duktig ryttare, men om man nu måste det så kan det ju vara trevligt att klara av dessa avramlingar utan frekventa sjukhusbesök. Alltså – hur ramlar man utan att göra sig illa?

Det var många som ville prova på falltekniksträning i ridhuset.
I blått, vår instruktör Danne, medlem i svenska karatelandslaget.

Inspiration till detta initiativ kom från en artikel i tidningen Ridsport om Alafors Ryttarförening som introducerat judoträning på sina teorilektioner för ridskolans barn och ungdomar för att lära dem att falla rätt. Vår egen instruktör, Danne, tränar inte judo, däremot karate på landslagsnivå. Vi höll till i ridhuset och körde så att spånet rykte! Och visst gick det efter ett tag att kasta sig runt på alla möjliga sätt som man från början inte trodde var möjligt, utan att få ont någonstans alls. Kanske blir det till och med en uppföljning i form av en ”seniorkväll” så småningom..!

Skrivet av Malin Andersson

Sidan uppdaterad 2004-03-25

Sidan uppdaterad 2007-11-02